MVM i Flygfemkamp, Istanbul 2004-08-14 – 2004-08-22
Lördag morgon 05:45 stod gänget packade och klara vid F20: s grind
för transport till Arlanda. Flyget skulle inte avgå före 07:45
men p.g.a. vapentransport och allt annat som kan strula vid resor med besvärligt
baggage krävdes lite extra tid.
Eftersom Austrian Airlines vägrade ha oss som passagerare p.g.a. vapen
blev det Lufthansa hela vägen ner med mellanlandning i München.
Klockan 16:30 klev vi av flygplanet och möttes av ett varmt välkomnande. Inte bara av den naturliga värmechocken som slår en i ansiktet utan även av fotografer och kameramän. Det kändes som om vi hade tagit fel flygplan och landat i Aten, ett väldigt professionellt mottagande. Utanför flygplatsen väntade nya fräscha minibussar som tog oss till ”Hava Harp Oukolo”- Turkiets flygvapenskola.
Skolan var belägen bara tio minuter från flygplatsen och bestod av ca 1000 kadetter som spenderade fyra år på skolan. Ett halvår innan examen genomfördes en sista uppflygning och kadetterna fick reda vilka som skulle få bli piloter och vilka som skulle få andra arbeten inom flygvapnet. En hård skola för dom som bara hade siktet inställt på pilotyrket.
Vi blev inkvarterade i ett turkiskt logiment där det fanns bäddar för sex personer. Rummet saknade AC vilket vi hade hoppats på i ett land där sommarens snitt temperatur 35 grader.
Dom två första dagarna bestod av träning och acklimatisering
eftersom vi var beredda på en rejäl hetta under tävlingsdagarna.
Tävlingsfaciliterna på området höll hög standard,
en ny skytteanläggning med bara elektroniska tavlor, en 50 meters inomhusbassäng,
en modern idrottshall och en hinderbana av toppklass.
På måndag kväll genomfördes även öppningsceremoni
med ett pampigt uppträdande med Turkisk musik och dans.
Tävlingarna genomfördes som vanligt under fyra dagar, Skytte och
Simning första dagen, följt av Fäktning, Boll och Escape.
Tisdag morgon kom och så var det dags för Duellskyttet. Två
av oss fick en kanon start på tävlingen, Peter Carlsson satte nytt
världsrekord med 196 poäng och Joakim Rasmusson tog en andra plats
med 184 poäng.
I fäktningen möter alla alla i treminutersmatcher, så fäktdagen är alltid lång o slitsam. En av våra tävlande råkade ut för ett litet missöde då denne hade lagt sina fäktkläder på tork utanför hallen. Knappa kvarten senare när kläderna skulle hämtas igen var dom borta. Vi svenskar kanske är lite för godtrogna men inom ett militärt område samt där straffet för stöld är kapning av handen var vi lite förvånade. En ny utrustning fick lånas på plats och tävlingen fortsatte. Bästa placering för en svensk var ännu en gång 13: e plats men denna gång av Joakim. ”Stolpe ut” karakteriserade denna tävlingsdag och medaljchanserna var i praktiken borta.
Efter en lång dags fäktning så var det på torsdagen dags för bollmomentet. En kvarts intensiv fokusering och sen var det dags att vila upp sig inför veckans sista tävlingsdag. Ännu en gång var Peter bäste svensk men denna gången med en 19: e plats.
Sista grenen, Escape. Turkarnas fina hinderbana bäddade för snabba tider och bäste svensk blev Arvid Olovsson med en 13: e placering.
Efter hinderbanan bussades vi i omgångar iväg till orienteringsplatsen. Den låg 45 min från skolan i vad vi har förstått det som det enda riktiga grönområde i närheten av Istanbul. Det var en tung orientering som nästan kan liknas med en mindre bergslöpning. Bästa svensk på orientering var Magnus Nordlander med en 6: e plats och han blev även bäste svensk på den totala escapen med en för oss vanlig 13: e placering.
På eftermiddagen hölls avslutningsceremonin med prisutdelning och tal från skolchef och CISM representant. Därefter var det uppfräschning och vi åkte in till en turkisk restaurang för att där få vara med om avslutningsbankett med sång, musik och dans.
Under lördagen gavs det möjlighet att få följa med på en sightseeing i Istanbul. Det blev en heldag med besök i den blå moskén, en rundtur i Sultanens gamla bostad, en båttur på Bosporen, besök på Sultanens och Atatürks palats och avslutningsvis en shoppingtur på en Basar.
Innan vi satte oss på flyget hem mot Sverige igen så hann vi
på söndag morgon med en landskamp i fotboll mot Brasilien och Spanien.