Under fyra dagars tid har elever från Flygskolan och en flygförare från Ronneby varit i Trondheim på Nordiska Mästerskapet i Flygfemkamp. Utöver Norge och Finland som båda ställde upp med varsitt lag kom även tävlanden från både Turkiet och Brasilien. Eftersom att inget av de två sista länderna tillhör Norden fick det bli två tävlingar i en.

På grund av att tiden för tävlingen var relativt kort, oftast brukar man inte avverka mer än en gren om dagen, var tempot högt under veckan. Dag ett tävlades det i duellskytte med pistol samt fäktning. På kvällen fick vi möjlighet att träna bollmomentet som tillsammans med simning utgjorde momenten dag två. Tredje dagen hade vi de sista två grenarna på schemat- hinderbana och orientering. Orienteringen var, för oss som kommer ifrån sydligare breddgrader (skåningar, brasilianare och turkar) en riktig pärs, backarna tog aldrig slut. Förutom granplanteringar och snöhögar siktades även en och annan älg i terrängen. För den uppmärksamma läsaren blir de nyss nämnda grenarna sex till antalet och inte fem, vilket kan klinga falskt ihop med femkamp. Enligt nya regler har det som tidigare kallades Escape-momentet, hinderbana och orientering, blivit två separata grenar. För att få ihop fem grenar har man nu rätt att välja bort den gren man presterat sämst i.

Svenska laget bestod till stor del av premiärtävlanden och vi insåg snart att motståndet var kvalificerat. Tävlingen i stort hade sina positiva delar och andra delar var vi mindre nöjda med resultatmässigt. Dock kommer vi hem många erfarenheter rikare, vilket bådar gott inför framtida tävlingar.

Stämningen under tävlingen var, tävlingsmänniskornas humör till trots, mycket god och ett av syftena med Flygfemkampen är just att få umgås med kadetter och officerare från andra länders Flygvapen. Att få en god inblick i hur andra länder genomför sin flygutbildning och hur våra kollegor ser på saker och ting är mycket intressant. Arrangemanget var utmärkt väl planerat från Norrmännens sida. Maten på luftkrigsskolan, där vi bodde, var så pass bra att vi snabbt insåg att en långvarig vistelse hade satt flygarvikten på vågens övre streck. Efter fem dagars Norgebesök begav vi oss hem vid lunchtid den 17 maj. Tydligen måste vi ha gjort ett gott intryck för befolkningen i staden var ute och viftade norska flaggor åt oss och orkestrar spelade ikapp. Kul med gemenskap mellan nationsgränserna.